Nej

Usch usch usch! Hade den värsta måndagen ever igår, var olidligt trött och på dåligt humör hela dagen. En massa småsaker hände dessutom och jag ville bara att ett tåg skulle köra över mig. Igår när jag skulle sova greps jag av en värsta panikångesten på länge. Det värkte i hjärtat av en saknad jag inte känt på länge och jag blev helt medtagen av denna känsla. Förstår inte, orkar inte plågas av det där längre. Såren är så djupa och vill inte släppa mig fri. Jävla minnen, sluta förpesta mitt liv!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0